j.

Jaha då var det tisdag igen. Jag känner mig bättre ( Trodde jag )! Vaknade i morse vid halv 8 och hade så jävla ont i min mage (?) och mådde skit illa. Jag låg i sängen och försökte få bort tankarna = jag ska inte spy, jag ska inte spy , jag tänker inte spy, åh ny spyr jag. Och det gjorde jag..

Men jag mår prima nu, har sovit i en timme ätit lite och nu mår jag helt okej. Fast min mage är ostabil typ.

Idag skulle ju bli en bra dag, jag har bara en lektion, vi ska ha speedboll och sen avslutnings middag med klassen. Och jag går och blir magsjuk(?)

Jag ska funderar ett tag till på hur jag ska göra idag,ska nog ringa mamma och be om råd. Det brukar fungera..

puss, j.

Jag är rädd.

Det är hemskt att vara rädd. Eftersom du vet inte vad som kommer hända. Du har ingen aning om vad som kommer hända nästa stund. Du vet inte vad som händer senare. Och jag är rädd, jag är rädd för jag vet inte om jag kommer klara det eller om jag klarar det vad som händer då ?

Om jag klarar det som jag tror, vad ska jag göra då? Det är de som gör mig mest rädd.

Om jag inte klarar det så fixar jag det ändå, det vet jag!

Så egentligen så är jag mest rädd för vad som händer efter att jag har klarat det!

Jag har ingen ork kvar. Hela min kraft i kroppen har gått ur mig. Jag orkar inte gå upp ur min säng. Jag är otroligt bra på att stressa. Jag är bäst på att stressa upp mig inför saker. Stress är något som är hemskt. Det får många att må dåligt. Stress är egentligen något bra, den hjälper kroppen att klara olika uppdrag. Men sen finns det även dålig stress. Stress som får många att gå in i väggen.

Jag har ett problem till.. Jag har dyslexi. Det är något som är riktigt jobbigt. Inte jobbigt att prata om eftersom jag står för det. Men att handtera det är jobbigt. En person med dyslexi hennes hjärna jobbar 4-5 gånger så mycket som en som inte har dyslexi. Så det gör att jag blir väldigt trött. Jag orkar inte lika mycket som andra. Jag måste börja plugga flera dagar innan någon annan, jag måste plugga mycket mer eftersom jag inte får in orden i huvudet. Det är mycket som tar på mina krafter. Det är mycket som får mig att inte orka.

Och nu har min kropp sagt NEJ! Jag orkar inte. Min kropp säger ifrån. Jag är yr, jag skakar och svettas som aldrig förr. Så något är fel.

Jag vet att det bara är en vecka kvar! En vecka kvar i skolan. Jag har klarat 3år. Men tänk er 3år på spänn hela tiden. 3år med stress, 3år med dyslexi. Alltså blir det 3år av trötthet. Och nu är det 1 vecka kvar och jag orkar inte. Min kropp framför allt orkar inte.

Allt jag vill nu är att må bra. Jag vill inte känna någon stress. Och framför allt vill jag klara skolan, jag vill ta studenten! Jag vill fixa allt jag behöver fixa. Men framför allt vill jag må bra!