j.

Just nu är jag på Petters dag. Han har precis berättat om hur det var när han gick i skolan.

När man började gymnasiet fick han reda på att han hade dyslexi och var ordbild.

Han förklarar hur hemskt det var att få läsa inför klassen, han förklarar hur han kämpade att plugga men förstod bara mindre och mindre ju mer han pluggade, han förklarade att han var med personer som var smarta för att de kanske skulle smitta av sig.

---

Jag säger bara tack, tack för att det inte bara är jag som har dyslexi. Tack för att det inte bara är jag som har fått kämpa igenom hela min skolgång utan att fått veta varför jag var så dålig.

---

Jag kämpar på, även om jag har dyslexi.