j.
Jag har en väldigt bra vän. en mycket fin vän. en vän som ger mig stryka. en vän som ger mig glädje. men vännen ger mig även smarta ord som jag tycker är värt att tänka på. Det här är ifrån hennes blogg ;
"När jag stod och väntade på bussen idag sparkade jag lite i snön. Trampade till den. Förstörde en vacker "skulptur" som formats av väder och vind, bara genom att trampa på den. Tanken slog mig, att det är precis så här vi människor gör med varandra. Vi trampar ned varandra, förstör varandra. Ibland medvetet, ibland omedvetet. Det är så grymt lätt att sätta foten på snön, bara lägga sin tyngd över och foten kommer bryta sönder den. Så enkelt, utan minsta ansträngning. Vi har så lätt för att bryta ned människor, vi gör det utan ansträngning. Jag tror även vi gör det utan att tänka på det. Det slinker så lätt ut några ord som vi egentligen inte menar, men när vi kommer på det är det redan för sent. Skadan är redan skett. Vi har redan trampat på någon.
Vi människor kan precis som vatten finnas i olika former; fast, flytande eller gasform. Ibland känner vi oss som en isbit, inte pga vi fryser, utan för att vi känner oss starka, fasta. Men vi sitter fast, kanske i ett hustak eller i vår livssituation. Vi kan liksom inte röra oss. Plötsligt kommer det dock en människa och vi jublar av glädje, "äntligen, här kommer räddningen" tänker vi. Men istället för att göra vårt liv bättre så sparkas vi ned från vår fasta ställning i livet, och vi faller. Vi faller snabbt och landar hårt. Kraschlandar och isen bara sprutar. Tusen bitar, kanske ännu fler. Bara på grund av att någon valde att säga fel sak, göra fel sak. Trampa på oss.
Ibland känner vi oss flytande. Vi har det bra, flyter runt, chillar och bara är liksom. En skön känsla. Ingen kan trampa på oss så att vi går sönder, ingen kan egentligen skada oss. Ibland känner vi oss som i gasform. Ingen ser oss, ingen hör oss och ingen bryr sig om oss. Det är mycket här i livet som jag inte vet eller kan något om, men en sak är jag tvärsäker på; det är att Gud bryr sig om dig. Han ser dig och vill lyssna på dig. Och om du har råkat såra någon genom dina ord, om du råkat trampa på någon, så finns Gud och Han har förlåtelse. Han ger dig mod att säga förlåt till den person du skadat och trampat på. Han ger styrka som ingen annan. Sök Honom. Prova. Vad har du att förlora?"
Bella säger mycket bra, men det här slår det mesta! Och just nu i den här situationen. Det här berör.
"När jag stod och väntade på bussen idag sparkade jag lite i snön. Trampade till den. Förstörde en vacker "skulptur" som formats av väder och vind, bara genom att trampa på den. Tanken slog mig, att det är precis så här vi människor gör med varandra. Vi trampar ned varandra, förstör varandra. Ibland medvetet, ibland omedvetet. Det är så grymt lätt att sätta foten på snön, bara lägga sin tyngd över och foten kommer bryta sönder den. Så enkelt, utan minsta ansträngning. Vi har så lätt för att bryta ned människor, vi gör det utan ansträngning. Jag tror även vi gör det utan att tänka på det. Det slinker så lätt ut några ord som vi egentligen inte menar, men när vi kommer på det är det redan för sent. Skadan är redan skett. Vi har redan trampat på någon.
Vi människor kan precis som vatten finnas i olika former; fast, flytande eller gasform. Ibland känner vi oss som en isbit, inte pga vi fryser, utan för att vi känner oss starka, fasta. Men vi sitter fast, kanske i ett hustak eller i vår livssituation. Vi kan liksom inte röra oss. Plötsligt kommer det dock en människa och vi jublar av glädje, "äntligen, här kommer räddningen" tänker vi. Men istället för att göra vårt liv bättre så sparkas vi ned från vår fasta ställning i livet, och vi faller. Vi faller snabbt och landar hårt. Kraschlandar och isen bara sprutar. Tusen bitar, kanske ännu fler. Bara på grund av att någon valde att säga fel sak, göra fel sak. Trampa på oss.
Ibland känner vi oss flytande. Vi har det bra, flyter runt, chillar och bara är liksom. En skön känsla. Ingen kan trampa på oss så att vi går sönder, ingen kan egentligen skada oss. Ibland känner vi oss som i gasform. Ingen ser oss, ingen hör oss och ingen bryr sig om oss. Det är mycket här i livet som jag inte vet eller kan något om, men en sak är jag tvärsäker på; det är att Gud bryr sig om dig. Han ser dig och vill lyssna på dig. Och om du har råkat såra någon genom dina ord, om du råkat trampa på någon, så finns Gud och Han har förlåtelse. Han ger dig mod att säga förlåt till den person du skadat och trampat på. Han ger styrka som ingen annan. Sök Honom. Prova. Vad har du att förlora?"
Bella säger mycket bra, men det här slår det mesta! Och just nu i den här situationen. Det här berör.
http://bellha.blogg.se/ mer smarta texter hittar ni här.
Kommentarer
Postat av: bella
DU ÄR SÅ FIN!! Bästa jullan <3
Trackback
